Det är jag som ser mig själv snubbla.

Vad jag än gör. Hur jag än gör det. Så blir det fel. Det är jag som står med brustet hjärta och inte vet vad jag ska ta vägen. Det är jag som får upp bilder i huvudet där jag snubblar och går sönder. River upp mig och blir lerig. Det är jag som får upp bilder i huvudet av honom. Och, så är det jag som får upp den där bilden förstås. När vi kysser varandra. Kyss aldrig någon du vill ha och som du inte kommer få. Det gör ont när den där andra bilden kommer upp. Bilden av dem. Och det gör ont när man hela tiden hör hur bra dom passar ihop. För det är ju inte där han ska vara. För, det är ju här. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0