Bara om min älskade väntar.

Jag sover och jag vaknar. Jag gör mig redo för dagen och jag jobbar. Jag kör bil och jag äter. Jag slöar och jag somnar. Jag träffar mina vänner när jag är ledig och jag skrattar. Så går tiden. Dagar blir till veckor och jag tänker inte på honom. Sedan säger någon hans namn eller jag ser en ny bild på facebook av honom. Det som jag hade lyckats laga med tejp går sönder igen. Och igen. Och igen. För det är ju så det är. Allting som lagas med tejp går sönder igen, förr eller senare. Förr eller senare blir man slagen på käften att det aldrig kommer bli helt. Någonsin.